Men vi börjar den 13 juli 1949.........
Det sägs att.....några eller någon varit framme och ändrat namnet på busshållplatsskylten till "pusshållplats".
Ett tiotal soffor har utställts vid olika busshållplatser i staden och sponsor var aktiebolag Lundgrens järnhandel i Kalmar
Kalmar stad har under de senaste veckorna berikats med parkeringsförbudsskyltar företrädesvis vid dom gator som trafikeras av stadens bussar.
1950
Vi tar klivet in i femtiotalet och meddelar att man numera vid Fogdegatan kan utläsa pusshållplats på skylten...tänka sig vilken trafikstockning som torde uppstå och förmodligen kommer dylika platser att uppföras på mindre trafikerade gator.
En liten anekdot från Grönköping....
Busschaufför herr Emilsson har förklarat att han omöjligen kan veta om han inte ibland kör för fort på linjen Grönköping-Hjo-Grönköping då hans buss saknar hastighetsmätare.
Ett beklagligt förhållande som lär vidlåda de flesta trafikbussar inte minst i den kungliga huvudstaden.
Herr Emilsson upplyser emellertid att han ibland söker få ett grepp om farten genom att räkna det antal telefonstolpar han passerar på en minut, detta räknande försvårar emellertid avsevärt styrningen.
Rundturer i Kalmar.
Den 22 juni 1950 påbörjades rundturer i Kalmar med start från centralstationen och beställning gjordes vid turistbyrån vid Ölandsgatan.
Vi gör ett steg tillbaka ett kort ögonblick till 1948 och konstaterar att Kalmar som första stad kommer att få en dubbeldäckarbuss.
Bussen är av fabrikatet Volvo och rymmer sammanlagt 103 passagerare och man har diskuterat möjligheten att använda bussen till sightseeingturer varvid endast övre våningen skulle användas.
Fordonet har en toppfart på 120 km/h och motorn är en 320 hästars diesel och enda olägligheten med bussen torde vara det faktum att ringklockorna på vilka signal för avstigning göres finns på andra våningen men man ska ju inte kverulera en dag som denna.
Onsdagen den 1 April 1948.
Vi tar oss snabbt tillbaka till 1951....
Det sägs att...
Stadens ungdomar har introducerat en ytterst farlig och icke ansvarsfull sport där det går ut på att skaffa sig lift med buss, där man kryper upp på bakre kofångaren sedan bussen satt igång och följer med.
Man har även på vintern uppmärksammat ett beteende där ungdomar åker kana efter bussarna längs busslinjerna.
Det sägs att.....
Vild musjakt i Kalmarbuss uppstod när en buss på linje två var på väg från Bränntorpet så upphävdes ett fasans skri.
En dam hade upptäckt att en liten mus satt på ryggen av en framförvarande dam.
När djuret fann sig upptäckt följde den omedelbart den kända uppmaningen "stig framåt i bussen" och sökte skydd hos föraren som ingalunda tappade koncepterna till skillnad från en del kvinnliga passagerare.
Musen klarade livhanken genom att försvinna ner i ett skrymsle intill motorrummet.
Dess vidare öde är okänt.
Vidare sägs det att........
Någons mormor blev rätt förlägen när hon skulle åka buss med ett par av sina barnbarn och hon löste biljett åt det ena barnet och på fråga från chauffören om hon inte skulle lösa biljett för det andra barnet svarade hon
-Det behövs ej ty vederbörande är blott tre år...
Men då hördes den lilla högt och tydlig säga..
- Men mormor vet väl att jag är fem år!
Det blev en biljett till och munterhet spred sig i bussen.
Brevledes.....
Förarnas vardag var rätt besvärlig men ibland så kunde även den mest härdige föraren få nog.....
I brevet står....
Motorn i denna buss är kraftlös.
Man har att köra 14,5 minuter från torget med tom vagn, hur det är under rusning säger sunt förnuft.
Går det ej att ordna på något sätt, så låt en extravagn stå klar att rycka in vid förseningar.
Ovett är det enda man får i H 104 numera tack vare en kraftlös motor.
Till slut
Då tar vi och avslöjar bilden på Kalmars nya dubbeldäckare....någon som gick på det?
Se datumet...1 April 1948.
Vi stolpar vidare i femtiotalet nästa gång....väl mött
Frågan är ska vi räkna stolparna?.......precis som herr Emilsson.
1943 övertogs busstrafiken i Kalmar av Kalmar stad och herr Hugo Dahlbom (som förövrigt var ägare till den i folkmun så kallade röda linjen), utnämndes till trafikchef över busstrafiken i Kalmar.
Verkställande direktör blev Carl Blomberg och sekreterare i Kalmar omnibuss förening blev Eric Bolander.
Herr Dahlbom hade klara besked om vad som behövdes vid planeringen av stadsdelarna och så uttryckte sig herr Dahlbom i sina önskemål:
-Som främsta önskemål sätter jag att stadens myndigheter måste få upp ögonen för att man vid planeringen av nya stadsdelar lägger upp en trafikpulsåder som är anpassad med en sån beskaffenhet att våra nio tons vagnar kan komma fram.
Tyvärr har man inte förrän nu kommit underfund om detta och som ytterligare önskemål nummer två så påpekas att en lösning av korsning vid järnvägsövergångar då en chaufför under ett arbetspass kan passera järnvägsövergångar ett tjugotal gånger och fått stå och vänta vid sjutton tillfällen vid nedfällda bommar, och detta innebär ju att det blir problematiskt att hålla turlistorna.
Strejk!
Vid nyåret 1947-48 utfärdades ett strejkvarsel för chaufförerna vid Kalmar Omnibusförening och den bakomliggande orsaken var lönefrågan och förhandlingar hade upprepade gånger förts men ingen uppgörelse mellan parterna hade slutits och det gamla avtalet utgick.
Arbetarparten varslade om åtgärder och chaufförena och Kommunalarbetarförbundet sa nej till förlikning och i december strandade förhandlingarna och dom 14 chaufförerna nedlade sitt arbete och från midnatt var alltså Kalmar utan busstrafik.
Det sägs att.......
Flygflottiljen i dessa busstrejkens dagar satte in en buss i "privat" trafik mellan staden och Törneby.
Naturligtvis var det endast flottiljens manskap och anställda vid F12 som fick nyttja den.
Till motsats till dom glatt röda bussarna framstod den gråa vagnen som en anonym dyster skapelse i trafiken.
Upphävd blockad inträdde den 29 december då uppgörelse hade träffats och busstrafiken återupptogs den 31 december, strejken var över för denna gång.
Busståget.
1949 gjorde ett busståg Kalmar den äran, och ett busståg innebär att det är en buss med släpvagn för persontrafik och tillverkaren var Molinverken.
Släpvagnen kopplas till en ordinarie buss och med släpvagnen blir det sammanlagda antalet passagerare ca 100 st.
Man kan tycka att ekipaget borde vara svårt att framföra men släpvagnen följde i samma spår som bussen och den allt annat än lätta passagen vid korsningen mellan Skansgatan och Klostergatan avklarades utan problem.
1950 i all hast..........tydligen
Vi kliver raskt in i femtiotalet och noterar att resenärer i Berga den 14 februari fick en omåttligt obekväm morgonpendling till arbetet då en av morgonbussarna passerade en hel kvart för tidigt.
En cyklande pojke uppmärksammade resenärerna utefter Villagatan på att bussen redan passerat vilket resulterade i att bergaborna i vildaste fart försökte genskjuta densamma vid Tallhagsvägen, och dom flesta lyckades men många missade bussen.
Det blev knappast bättre då chauffören efter att han uppmärksammat sitt misstag försökt leta upp resenärer och detta resulterade i att ankomsten till Stortorget blev försenad vilket innebar att resenärer missade sina anslutningsbussar och kom för sent till sina arbeten.
Föraren var nyanställd och hade därigenom missuppfattat linjens sträckning.
Kassatrassel
Kassaproblem uppkommer ibland och i somliga fall kan skakningar vara en bidragande orsak, detta påtalades av flera chaufförer i stadsbussarna då kassaapparaterna inte förmår klara av skakningar som uppkommer i bussarna och kassaapparaterna ska därigenom ersättas med det hederliga biljettsystemet i block istället för ideliga tryck på knapparna på apparaterna, som sagt moderniteter är inte alltid tidsbesparande.
En nyhet till sist från 1950, Kalmar kommer inom kort att utöka bussparken med två nya bussar av fabrikat Scania-Vabis med karosser byggda av AB Thors verkstäder i Åby och med plats för 65 passagerare varav 32 sittande.
Vi tar ett kliv in i femtiotalet nästa gång väl mött.
Den röda linjen startades i juni 1921 som vi nämnt i tidigare inlägg och linjen betjänades av en buss men drygt en vecka senare utökades vagnparken med en vagn till av fabrikat T-Ford.
För tjugofem öre fick passagerarna åka hela sträckan och det var relativt vanligt att folk roade sig med att nöjesåka i stadens nymodigheter som ett slags tidsfördriv på söndagarna.
Under lördagarna var trafiken rätt kraftig varpå en bestämmelse att bussar inte fick färdas över torget vid dessa tider för att minska risken för olyckor, man fick istället nöja sig med att göra en lov runt Storgatan men bestämmelsen upphävdes emellertid och trafik över torget tilläts oavsett veckodag.
Röda linjen övertogs 1924 av Verner och Edvard Nilsson för att 1927 byta ägare då linjen togs över av Erik Kågestam som ägde bussbolaget fram till 1931.
Nedan Internationalbussen gick i trafik på röda linjen 1929.
1924 kom Kalmar stads drätselkammare underfund med att man skulle ta ut en extra skatt på bussar som påstods innebära ett slitage på vägarna, att vägarna slet på bussarna och fjäderbrott och punktering var vanligt tog man ingen notis om och redan 1925 lyckades bussägarna efter överklagande till Kungliga H M få skatten upphävd.
Röda linjen fick snart en konkurrent i Blå linjen som startades av åkeriägarna Oscar Franzén, Emil Palmqvist, C M Svensson och den Palmqvistska linjen blev sedermera allmänt känd som blå linjen och bussarna målades blåa med ett gult streck längs med busskarossen.
Palmqvist blev sedermera ensam ägare till blå linjen och Hugo Dahlbom var ägare av den röda linjen fram till 1943 då Kalmar stad övertog ägarskapet för bägge linjerna.
En busschaufför har en önskan från 1948:
- Håll avgiften i beredskap, låt inte barn stå i bänkarna, visa bättre trafikkultur och kära bilister det finns väl andra platser att parkera på än busshållplatser?
När man tittar lite närmare på den röda linjen så kan det nämnas att bussarna var svarta men året 1931 övertog Hugo Dahlbom röda linjens busstrafik och dom svarta bussarna blev nu röda så man kan faktiskt påstå att det var först då som linje röd verkligen blev röda linjen.
Som kuriosa kan nämnas att bussarna på 1920 talet var utrustade med gardiner men denna trivsel försvann då vissa passagerare togs sig friheten att snyta sig i gardinerna.
Vintertid så fanns det inga defrosteranläggningar i bussarna utan bussföraren fick gnida rutorna med en liten påse salt, sidorutorna nonchalerades då man endast nöjde sig med sikt framåt och förarna hade filtar runt benen och förarna på röda linjen hade det vintertid rätt bekvämt då dom stod inne i garaget på Manillagatan.
Nedan: Röda linjens vagnpark.
Värre var det för "di blå" som hade sina bussar utomhus och fick kolelda under bussarna för att få igång bussarna på morgonen.
Dom flesta utav bussarna var utrustade med brevlådor men det var sällan som folk lade post i dom så tömningen av dom var allt annat än sporadisk.
På frågan tömmer ni lådorna? svarade en av förarna sanningenligt
-Ibland tömmer vi -ibland inte.........
Röda linjens första buss notera texten på sidan, Johannesborg, Storgatan, Ängö.
Vi tar oss en titt på biljettpriset 1929........röd linje och ville du åka vidare med blå linje så kostade det 10 öre.
En tur med röda linjen genom staden.
Nästa gång kliver vi in i 1948..........och Kalmar Omnibusförenings vagnpark.
Väl mött.
Läs om 1920 talets busstrafik i Kalmar
I början av 1920 talet påbörjades busstrafiken i Kalmar om än i liten skala då när den första bussen rullade fram längs med Kalmars gator 1921.
Bussen var en T-Ford och föraren/ägaren hette Arvid Karlsson men kallades för Buss-Kalle och han körde en linje på ett par kilometer mellan Johannesborg ( Tegelviken) och Ängö och på grund av bussarnas färg så blev smeknamnet för linjen Röda linjen som 1929 bestod av tre bussar.
Nedan Buss-Kalles T-ford
Linje Blå startades 1922 av ett antal åkeriägare och linjens sträckning genom staden blev Sjölyckan ( Lasarettsområdet ) till Getingen och detta gjorde att den röda och blåa linjens sträckning bildade ett kors.
Linje 1 Röd linje
Linje 2 Blå linje
Chaufförernas vedermödor att framföra bussarna på 20 talet bestod av ideliga däckbyten då den mesta av beläggningen på vägarna bestod av kullersten.
1943 övertog Kalmar stad bägge linjerna och på femtiotalet bestod vagnparken av 15 bussar och biljettpriset i slutet på femtiotalet var 40 öre.
En busschaufförs dagliga arbetsvillkor förklarades på ett alldeles utmärkt sätt av en chaufför i Kalmar 1948.
" En bussförare skall alltid komma med sin buss samtidigt som passagerarna oavsett om dom är försenade eller är för tidiga.
Han skall ha takluckorna öppna för dom som önskar men samtidigt ha dom stängda för dom som önskar detta.
Han får aldrig köra förbi en hållplats även om bussen är fullsatt, men han måste också tillse att han inte har mer passagerare än vad som är tillåtet.
Han skall alltid komma i rätt tid till hållplatserna trots permanent nerfällda bommar och trots att han får sitta och vänta i flera minuter på att passagerare kan finna sin avgift."
Visst känns det igen från dagens bussåkande, trots att det gått 66 år sen, ja 93 år sen röda linjen startades.
Blåa linjens T-ford finns bevarad trots att den skrotades 1929 men återuppväcktes 1994.
Ända sen jag var liten så minns jag bussarna dom, röda och krämgula stadsbussarna som rullade på Kalmars gator i allmänhetens tjänst.
Otaliga timmar av resande i tidig morgontid, isande snökaos, gassande solsken och kolmörker, men bussarna och deras chaufförer kämpade på för att transportera sin resenärer till sin destination.
Så denna sida ska ses som en hyllning och en nostalgisk tillbakablick över Kalmar stads stadsbussar som i ur och skur rundade gathörnen och tog fart längs Norra vägen.
Informationen och alla fotografier som eventuellt används på denna sida får kopieras men skriv gärna att dom är hämtade ifrån denna sida.
Nåväl välkommen till kultursidan om Kalmars stadsbussar, och har ni ytterligare information eller vill dela med Er av fotografier eller historier från bussåkandet hör gärna av Er till mailadress.
flak@telia.com
Med vänliga hälsningar David Hellstrand
